Dreamcatcher

Jag börjar se ljuset på min långa mörka tunnel jag åkt igenom dom senaste månaderna. Efter många tunga stunder och många djupa funderingar både med mig själv och föräldrarna så har nu en av problemen löst sig. Nu har jag bara 3 större saker jag borde fixa men nujust njuter jag av att någonting har ordnat upp sig. Eller, i alla fall hoppas jag så. Ifall inte min chef ändrar sig och tar tillbaka sitt erbjudande. Jag har alltså fått jobb. Jag fick jobb för 5 månader framåt och eventuellt förlängning efter julen. Mitt kontrakt är tills 31 december så i princip hela hösten och för resten av året jobbar jag. Det känns skönt och det känns som att detta faktiskt är det bästa beslutet för mig nu. Den bästa lösningen på allt som vi har funderat på för en tid. Både jag och mina föräldrar är glada och tacsamma för möjligheten och jag skall göra mitt bästa av den. Såklart kommer jag att sakna klassen min lite men det känns som att det inte gör någonting. Javisst, det är ju min klass men det är ingen grupp jag kommer att hänga med för resten av mitt liv. Att jobba däremot, kommer jag att göra för en stor del av mitt liv och jag är nöjd med att jag får tidig erfarenhet och faktiskt få in foten på olika jobbplatser i denna stad. Det här känns riktigt bra.

Imorgon är det officiellt min sista dag som sommarjobbare på stället och från och med i torsdag så är jag en ordinarie på stället. Jag är inte längre vikarie eller inhoppare utan jag är en ordinarie anställd på platsen. Jag får faktiskt påverka, planera, ha ansvar och göra precis samma sak som mina kollegor. Jag är inte på något sätt "mindre värd" eller har mindre behörighet. Jag är inte längre en praktikant som får ledning av någon utan jag är någon som leder en annan människa. Nämligen 20 stycken, leder jag. Alltså hjälp, det känns så förfärligt spännande så det pirrar i hela magen! På torsdag har vi vår första planeringsdag och jag ser framemot det. Vi skall förbereda och planera inför hösten och det känns bra att veta att vi kommer vara förberedd för allting i höst. Dessutom får man lära känna kollegorna sina. Alla utom 1 är relativt nya så en hel del bekantskap kommer att göras i vår grupp. Olika temadagar, middagar och annat var på tal om redan och vi är beredda på att ta bättre hand om varandra. Enligt rykte, har inte samarbete och vänskap varit så stora ord på dagiset men vår avdelning är beredd på att förändra det. Så sa min kollega i alla fall och det är något jag tror hårt på. Klarar man inte att komma nära kollegorna på ett professionellt sätt så är någonting fel. Om man inte är vänlig, samarbetsvillig och flexibel så bör det ändras. Jag ser framemot att vägleda barnen och samtidigt få lära känna mina kollegor i höst. Det här är den jag är från och med nu. Jag är en barnskötare, inte bara på papper utan även i praktiken.