Dreamcatcher

Om ni är vän med mig på facebook så vet ni säkert redan att jag inte slapp in på barnmorskearbete. Det var ett hårt slag för mig fastän jag hade förberett mig för det. Jag grät och grät och grät och grät. Dock så var jag tvungen att hålla upp mitt fejs på jobbet för ca. 4 timmar men direkt jag kom hem så släppte jag det. Det var fruktansvärt och jag blev arg. Så armades arg så ni förstår inte. Det går inte att förklara hur besviken jag blev, min dröm krossades. Min dröm som jag haft sedan jag var ca. 6,7,8 år gammal. Min barndomsdröm krossades och jag visste inte hur jag skulle gå tillväga. 

Nu har jag dock hunnit sansa mig lite och tänka igenom saken. Fast inte så mycket förstås eftersom jag fick reda på det idag. Men ändå, tänka igenom. Ändra mina planer och börja tänka på vad jag skall göra i höst istället för att studera. Det lockar verkligen INTE att återgå till socionomstudierna!! Jag skall söka jobb och se om det finns något för mig. Helst på dagis eller något inom den sociala branschen. Helst inte med åldringar men jag tar det jag får. IFALL jag får någonting, det är ju inte sagt det heller.. Ingenting går att säga, har jag lärt mig. Såklart är jag ännu arg, bitter, sur och nedstämd pågrund av att jag inte slapp in men jag är också tacksam och glad över att jag försökte. Det gick som det gick och nu är det dags att gå vidare.

Första jobbdagen på dagiset och jag trivs. Jag är ju bekant med stället och barnen är underbara! Dessutom är en av mina kollegor min gamla klasskompis så det piggar ju upp arbetet lite. Men barn, de är det mest fantastiska som finns. Jag älskar att jobba med barn. Det är utmaningar, olika tankesätt, man träffar massor av folk och ingen dag är sig lik. Helt perfekt för mig.