Dreamcatcher

Att ha oväsen i vårt samhälle är ofta en negativ grej nuförtiden. Man ser inte på det som man brukade göra för några år sen. Förde man oväsen för en tid sedan så ansågs det som en bra sak. Att man var självständig, ansvarstagande, ärlig och hedrande. Vad för slags oväsen pratar jag om då?

Jo, sånt oväsen som åsikter, syn på olika saker, tro, handlingar och kommunikation. På min facebook sida så ser jag varje dag, JA, VARJE DAG när någon klagar på någonting. Antingen är det priser på bensin eller godis eller så är det om för mycket sockerintag eller för lite sockerintag. Nästa dag handlar det om för mycket/för lite saltintag och följande dag handlar det om diskriminering. Varför föra så mycket oväsen om ingenting görs åt det? Varför klaga på en facebook sida där INGENTING ändras. Varför då inte skriva i en dagstidning, blogg eller besöka ett kontor och lämna in ett klagomål istället? En blogg anser många säkert att är samma sak som facebook men där har ni fel. Bloggar kan vem som helst läsa utan att behöva vara inskriven i programmet eller gilla någonting för att kunna se sidan. Och, dessutom kan man dela bloggen vart som helst. På facebook kan man ju bara dela vidare inom facebook. Men tillräckligt om det.

Jag själv hanterar inte allting på bästa sätt men sällan klagar jag om någonting där det inte hör hemma. Istället ringer jag eller skickar mejl eller träffar någon personligen där jag kan få fråga och uttrycka mina åsikter. Jag kanske inte ändrar något men det är en skillnad. Jag för oväsen till den rätta personen, jag kan faktiskt göra en ändring. Det typiska som folk oftast klagar över är ens skola. Om hur missnöjda de är med något beslut eller om undervisningen eller annat och oftast klagar de på ens facebook. Statusar som "Nu eri mattelektion, faan va jag hatar hitt ställi!!" eller som "Alltså jävlar, varför har di tagi bort en inriktning?? Di kan ju int göra så??" ser jag mycket och folk tror att det fixar någonting. Kanske en lärare råkar se det men det gör ingen skillnad. När jag själv var i den situationen som att min inriktning blev avslutad så skickade jag mejl OCH träffade läraren personligen. Jag uttryckte min åsikt och KRÄVDE till att få en vettig förklaring till VARFÖR de tog bort flera alternativ helt plötslig utan förvarning! Och, vet ni, jag fick en. Jag fick ett mejl från lärarkommittén (eller vad det nu heter) där de förklarade om varför de hade gjort så. 

Jag tvivlar om att jag skulle ha gjort någon skillnad om jag hade uttryckt mig på facebook istället för att gå till den direkta källan. Jag förde med tillräckligt mycket oväsen för att någon skulle bemöta mig och ge mig en förklaring. Att föra oväsen ÄR en postiv sak. Att föra oväsen innebär att man är trygg med den man är, självsäker, ärlig och kan stå för det man tror på. Jag börjar bli less på att folk för så mycket oväsen men gör inget åt det. Allt kan man ju inte påverka men det man kan, varför inte påverka då? Om man står för något och har stöd bakom sig, varför gör man inget då? (nu snackar jag ju om att det skall vara lagligt och positivt, förstås!) Blir du orättvist bemött? Är du trött över att kundbetjäningen är dålig på ett ställe? Har du många frågor men inga svar? GÖR NÅGONTING DÅ! Sitt inte och klaga på facebook av alla ställen. Ta reda på kontaktuppgifter eller någonting annat och fixa det. Man är inte alltid offret i en situation!

Förlåt för ett så argt och anklagande inlägg men jag börjar faktiskt bli less på det här. Att ALLA ser sig själva som ett offer och klagar på världen. Klagar på alla andra. (Som jag gör just nu...) Gör någonting åt era problem/frågor. Och om det inte finns en lösning, LET IT GO! 

Det var dagens visdom, Over and Out.