Dreamcatcher

Många har frågat av mig hur det känns att vara i en pingstkyrka när jag egentligen är evangelisk-luthersk och tänkte klara ut sakerna en gång för alla! De flesta undrar hur jag blir bemött i pingstkyrkan och vad de anser om mig när jag är barndöpt och uppvuxen i evangelisk-luthersk kyrka. 

Först så vill jag säga att jag inte vill anklaga någon eller säga att det ena är bättre än det andra. Jag vill inte heller säga att det jag fått erfara så händer överallt. Det här är min berättelse om hur jag som lutheran kom in i pingstkyrkan.

Jag kommer som sagt från en evangelisk-luthersk familj och är uppvuxen i den kyrkan. Jag har lärt mig om hur vi (lutheraner) anser på livet med Jesus och jag är konfirmerad. Jag är med i församlingens ungdomsråd och har även varit som hjälpledare på konfirmation i 6 år. Jag har sjungit i barnkören och praktiserat i församlingen för några veckor. Jag har även sommarjobbat som ungdomsledare i församlingen för en kort tid under några somrar. Jag är lutheran och kommer att vara det för en tid ännu. (nej, jag har inga planer på att skriva ut mig ur kyrkan.) När jag flyttade till Vasa så blev jag medbjuden till pingstförsamlingen i Vasa och följde med. Ärligt talat så visste jag inte att det var en frikyrka utan jag trodde det var en evangelisk-luthersk församling för en tid. Jag hade alltså fel och hade kommit in i en pingstkyrka utan att veta om det. Till först blev jag lite tveksam, det var trots allt en annorlunda församling med lite andra tolkningar av bibeln än vad jag vant mig vid. Men, jag kände mig hemma där. Jag kunde inte hålla mig ifrån platsen. Mer och mer började jag gå i pingstkyrkan medan jag märkte att mina rötter började glömmas. Undervisningen i pingskyrkan var så annorlunda så jag hade nästan glömt bort hur en "vanlig" gudstjänst i en evangelisk-luthersk kyrka gick till. Jag var sällan hem på ungdomssamlingar i hemförsamlingen eftersom jag ansåg de var "tråkiga" jämfört med de vi har i Sion. 

För att besvara på frågorna kort så ja, jag har blivit annorlunda bemött. Jag har blivit "speciellt behandlad" för att jag är lutheran. Inte på ett dåligt sätt, tvärtom. På ett bra sätt. Eftersom jag inte visste mycket om pingstkyrkan blev jag informerad om hur saker och ting går till där. Jag blev informerad om vad undervisningen handlar om och vad deras mål och prioriteringar är. Jag har blivit bra bemött i Sion och jag anser inte att det är fel att gå till en pingstkyrka trots att man är lutheran. (Som många av mina kristna vänner gör.) Jag har inte vuxendöpt mig och tänker inte göra det heller. I alla fall inte inom en snar framtid. Jag anser inte att det är fel men det är inte min tid för det nujust. Jag har själv kämpat med olika frågor och tolkningar för att jag inte vetat vilken församling jag vill följa. Jag har tvivlat och funderat på att sluta gå till båda församlingarna eftersom jag blivit förlorad i min egen tro bara för att folk från olika församlingar försöker bestämma för mig vilket som är "bättre." Såklart finns det såna som nästan brutit kontakten med mig för att jag börjat gå till en annan församling/annan kyrka men det anser jag inte som mitt fel. Kanske har jag påverkats av förändrningen men jag vet vad jag står för. Kan ingen acceptera mig för att jag är lutheran i en pingstkyrka så är det inte mitt fel. Jag vill tjäna Kristus och i Honom är vi alla systrar och bröder oavsett av vilken kyrka man går till.

Folket i sion ser inte på mig annorlunda för att jag är evangelisk-luthersk. De tvingar mig inte att döpa om mig bara för att de tror på vuxendop. Klart de uppmanar mig att göra det men de vet även att om jag säger "nej" så menar jag verkligen "nej!". Såklart har många försökt påverka mig mycket och ändra mig för att jag är luthersk men jag tar det inte så hårt. Jag är den jag är och jag tänker inte ändra mig för att någon anser det är "bättre". Men, i allmänhet så har jag blivit BRA bemött och jag har fått goda relationer i sion. Jag är fullt accepterad för den jag är i sion och det är jag tacksam för.

Detsamma i min hemförsamling. Där är jag också accepterade för den jag är och jag är tacksam för fina vänner i min hemförsamling. Personligen har jag ändrats en hel del sen jag började gå till Sion men ingen har klagat eller sagt någonting om det. Jag har fått god feedback när jag haft andakter i hemförsamlingen fastän de har varit annorlunda än vad de normalt brukar vara. De ser inte ner på mig för att jag är aktiv i en annan församling påsamma gång som jag är aktiv här. Jag är aktiv i 2 församlingar och jag är glad för det. Jag blir inte hjärntvättat vid någon av församlingarna och jag blir inte dåligt bemött. Jag har lärt mig mer om Jesus och det är mitt mål. Att förbättra min relation till Honom. För mig, spelar det ingen roll i vad för slags församling jag går till utan sålänge det handlar om Jesus så är jag nöjd. Så länge jag blir accepterad för den jag är så är jag nöjd. 

Ifall någon tagit illa upp, blivit utpekad eller fått en negativ känsla av det här så ber jag om ursäkt! Det var inte meningen och jag vill definitivt inte något illa om någon av församlingarna. Jag älskar båda och jag är tacksam för allt jag lärt mig.