Dreamcatcher

Livet rullar på och jag försöker hänga med så gott jag kan. Jag fokuserar på mig själv och mitt jobb som om livet hängde på det. Jag struntar i sånt som jag kanske borde ta vara på och jag tar vara på sånt som jag tänkte förut var löjligt. Min livssituation ändrades och i samma veva ändrades jag också. Jag blev en annan person och jag trivs med det. Jag märker att jag har annorlunda tankesätt, är nöjdare med mig själv och känner mig på ett sätt lycklig. Världen snurrar runt och det gör jag också. Om det är bra eller dåligt vet jag inte men jag lever i stunden. Lever livet medan jag funderar ut livets stora gåtor.

Jag funderar på hur jag skall vara glad när mina vänner gifter sig och skaffar familj medan man själv har tankar såsom "jag kommer att dö ensam" snurrar på i huvudet. 21 år och jag är rädd för att jag aldrig kommer att hitta kärleken. Rädslan om att jag aldrig kommer hitta någon som accepterar mig som jag är, någon som säger åt mig hur vacker jag är. När 3/4 dels av mina vänner berättar på facebook om sina planer så dör jag lite grann. Jag är glad för mitt jobb, jag trivs så sakens bra. Men jag vet det är något som fattas, jag vet även vad det är som fattas. Jag tänker för mig själv; "när är det min tur?"

Men annars, så rullar livet på helt fint. Träffar lite vänner nusomdå, shoppar lite allt möjligt lite för ofta, äter ute allt för ofta bara för att jag tycker jag förtjänar det. Det är skönt att tänka på mig själv. Mina kollegor på jobbet är så inspirerande, så underbara. Det är därifrån jag får min styrka, min självsäkerhet. Åtminstone för nu.